människor i Helheten

Hur kommer det sig att något så vackert som alla människor i Helheten visar sig som fadern och sonen? Varför ser jag inte människorna i kyrkan. Varför finns bara Fadern och sonen? Varför fokuserar Kristendomen bara på Jesus och inte på alla barn? Vi är alla våra fäders söner. Vi är alla våra mödrars döttrar. Vi är alla barn till våra föräldrar. Vi är alla utsända i världen. Vi lider alla under korset, under våra bördor och sjukdomar. Vi dör allihopa.
På ett sätt kan vi se återfödelsen som den att återgå till vad vi var innan födelsen, där livet är en höjdpunkt och inte ett återfödande. Heliga ande väcker oss för ett ögonblick, ber oss bli livliga och föröka oss, för att sedan lägga oss till vila igen. Heliga ande är med andra ord livet och vi mediet i vilket Helige ande rör sig. Att önska sin återfödelse är med andra ord att önska sig vilan. Eller så är vi inte kroppen, vi återuppväcks inte, vi dör inte, vi stormar in i denna blivande kropp och vi sprider inte bara våra barn utan också våra handlingar genom tillvaron. Hur vi handlar är hur Heliga ande rör sig genom etern vilket betyder att vi alla är både människor att alla dessa handlingar som blir död och liv i världen runt omkring oss. Dödar jag allt omkring mig med mina handlingar omvandlar jag mig till död, sjukdom och lidande. Likt Gud har vi möjligheter att styra över liv och död, vårt eget liv och andras.

På något sätt är det som om människorna är drägg och dömda att kräla i stoftet, inför dessa storheter Gud och Jesus.
Likt en kejsare som håller sina undersåtar i schack genom att kalla de trälar, soldater, syndare, obildade eller något annat tillmäle som står i direkt motsats till Kejsaren själv.
Jesus valde att bli en martyr.

Helheten finns runt omkring, i alla medmänniskor. Helheten är en spegel av människan. Inte alltings Helhet, utan människans Helhet, den alla våra själar speglar sig upp till.

Prästen är en hantverkare. En specialist på Kristendom.

Ovärderligt liv är en våg där dess framkant är människans födelse, dess höjd föräldraskapet och vad den lämnar efter sig är död. Helige ande själv fortlever dock genom rörelsen genom människorna. Precis som vågen som rör sig genom vattnet genom att höja och sänka varje vattenpartikel. Någonting passerar genom vattnet, lyfter det och sänker det utan att vattnet självt påverkas på annat sätt än att det sätts i rörelse. Det lyfts, får en höjd och dalar sedan tillbaka till sitt ursprung. Detta något kan ses som det ovärderliga livet. Utan denna rörelse av barn, förälder död. Födelse, barn förälder ålderdom och död, kan inte heliga ande röra sig. Denna heliga ande som kan spåras till vinden som berör vattnet, och jordens snurrande, som påverkar vinden, och solens värmande av luft, vatten och jord. Jordbävningen överförande av ovärderlig livskraft till vattnet, alltings rörelse är ovärderlig livskraft. Vi ser rörelsen överallt, i andningen, i vattnets vågor, i solens strålar, överallt denna ovärderliga livskraft. När denna rörelse passerar människan blir den något ovärderligt, eftersom den är så mycket större än oss, eftersom den skapar oss, får oss i rörelse, höjer oss till livets höjdpunkt och låter oss sedan gå mot vilandet.

Vi har en möjlighet i denna rörelse, att antingen se oss som Ett med denna rörelse och följa den som en beröring och ett berörande, ett omvandlande från det ena till det andra. Livet är ständigt en omvandlande process som Ett. Ser vi oss som enbart vattnet är vi ett stigande och ett fallande. Ser vi oss som själva rörelsen i sig är vi ett omvandlande, något som går från ett till ett annat. Men för människan finns ingen möjlighet att ta med egot, och det är inte heller meningen. Egot är som kroppens kärlek till jorden, känslornas kärlek till vattnet, tankarnas kärlek till luften, och egots längtan till anden. Om tanken på att egot är det enda, kommer det göra ont att tänka på döden. Om egot istället ses som mediet i vilket vi rör oss, blir döden något underbart, eftersom vi lämnar något efter oss för andra att passera.

Fortplantningsmässigt är jag halv och blir bara hel med mitt en kvinna. Gruppmässigt är jag en del oavsett individ eller par. Utan gruppen vore livet inte möjligt så en människa behöver sig själv som individ, en kompletterande partner för att få barn och en grupp av människor för att överleva. Oftast ser vi bara individen.

Hur kommer det sig att jag inte ser min egen födelse lika vacker och meningsfull som Jesus?
Är inte födelsen och livet meningsfullt och underbart. Vem tog ur mig det? Hur kan jag få min födelse att lysa lika vackert som Jesus? Kan jag betrakta pappa som den han var utan sjukdomen. Kan jag faktiskt bota honom genom att se honom som den han var. Kan jag se på pappa som jag ser på chokladbiten i min hand som kan vara både ett silikonhjälpmedel och ett nummertecken i choklad? Jag kan faktiskt bota pappa genom att se bortom hans sjukdom.

Jesus var redan hos Gud, innan han dog. Korsfästningen fick honom för ett ögonblick att skiljas från Gud, vilket ledde till frågan om varför Gud övergivit honom. Att Jesus blev sedd efter sin död är ett välkänt fenomen bland sörjande människor.

Föräldrarna är kreatörerna (Fadern), Barnen är det kreerade (Sonen) i övergången mellan Föräldrar och barnen visar sig livet som födelse och död. Vi ser den lilla rosiga oerhört levande bebisen komma till världen och vi ser våra föräldrar förlora livet och bli en stilla kropp. Vi upplever att livet är något som kommer till vår kropp, som bringar liv i den, för att sedan lämna den och lämna oss döda i mullen, men det är ju ett hemskt missförstånd i den meningen att bebisen är som ett ihopsamlande, en tyngd som komprimerar och skapar ett antändande, en oerhört starkt levande, som omvandlas till handlingar och rörelse på alla sätt. Det är denna omvandling som slutligen lämnar ett skal kvar. Ingen kom och sedan dog, nej, något omvandlades till människa och människan förvandlades till handlingar. Det döda skalet bryts ner och återanvänds av ett nytt ihopsamlande och antändande. (liknelsen om solen)

Konspiration – medandning
Håll varandra i händerna. Visa hur du andas genom att krama den andras hand mjukt och försiktigt. Försök hitta en gemensam andningsrytm med dina närmaste grannar. Försök inte styra eller forcera, ställ dig bara öppen för att det skall hända. Detta behöver tränas och kan i början orsaka svårigheter och då är det viktigt att gå ur ringen eller upphöra med försöket.

Chokladbiten som är formad som nummertecknet på knappsatsen av en telefon.
Vaknade med ett tecken format som ett nummertecken, av choklad i handen. En underbar känsla av glädje. När jag öppnar handen ligger näsvidgaren av silikon där. Blir paff och tänker att jag hade fel, skrattar åt detta och tyckte att det var ett roligt skämt, som om något skojade med mig. Plötsligt var tanken där om att det inte var fel, och inte rätt, det var en kollision av två verkligheter, två lika viktiga och underbara företeelser, där den ena inte behövde utplånas av den andra. Istället blev det till ett mirakel, hur något skört format av choklad kunde förvandlas till ett hjälpmedel att andas på nätterna. Det var inte ett fel, det var ett mirakel, en magiska händelse, som om den skulle spelas baklänges, det vill säga att jag hade en skapelse av silikon i min hand och stängde den förvandlades den omedelbart till en skör chokladbit formad som ett nummertecken. Och så brukar faktiskt drömmarna visa sig. Drömmer, och tror att drömmarna inte har med gårdagen att göra utan tänker mig dom som fristående. Sen försöker jag tolka dom till den verklighet och det nu jag står i. I själva verket är det en kontinuerlig ström av förvandlingar, utan rätt och fel, utan övervinnelse eller underlägsenhet, utan två verkligheter som visar sig i två olika tillstånd, den öppna handen och den stängda handen.

Föräldrarna och Barnen ingår i gruppen, vilken kan skapa både kroppsliga barn och immateriella barn. Jesus kan vara ett immateriellt barn, skapad i gruppens medvetande och inte genom kroppen. Därför får han alla dessa mirakulösa krafter. Inte att förglömma, barnet som föds, har inte bara sina föräldrar som storheter runt omkring sig, utan också något mycket större och kraftfullare, den samlade, väl synkroniserade gruppen, som är magisk inför de vuxna men ännu mer magisk inför barnen. En välfungerande grupp är oerhört mycket mer, än ett par människor eller en individ.