Helheten och delarna

Jag har lika svårt som helhet att kommunicera med delarna som delarna har att kommunicera med mig.
För det första måste jag som deltagare ge helheten samma vikt som delarna.
För det andra måste jag som helhet ge deltagarna inom mig bekräftelse, respekt och skolning. Ge dem ordet i en livskraftig ordning, i konsensus med ledorden:

• sinnena är människans viktigaste tillgång
• kontakterna och samarbetet mellan sinnena i människan skall präglas av öppenhet, förtroende, omtanke och gemenskap
• attityder och beteenden som kan uppfattas som tecken på bristande respekt för andra sinnen måste hanteras
• sinnenas sammanhållning och dess samlade resurser av alla slag är avgörande för om och hur uppgifterna kommer att lösas
• kunskap om och förståelse för samspelet mellan sinnen och hur funktionalitet, olikheter, är en förutsättning för ett gott ledarskap

ledarskap är helhetens förmåga att skapa de betingelser, som gör att sinnenas personlighet, kunskaper, intressen, initiativkraft och vilja till samarbete tillvaratas för att förelagda uppgifter ska lösas på bästa sätt
Till detta kan läggas en outtalad men tydlig värdering som innebär att varje sinne i sig är unikt och utvecklingsbart. Utvecklingsbarhet ses som ett alternativ till en mera statisk syn på sinnen. Det unika framträder i att sinnena inte är utbytbara utan personliga. Skolningen innefattar därför möjligheter att tydliggöra utveckling och unikum – en möjlighet att få vara den man är/vill vara.