Helhet och del
I helheten hör allt ihop, där finns inga gränser och inga egna fristående universum.
Är det möjligt att uppleva helheten med ord? Är det inte just orden som skapar delarna, till och med skapar helheten. Faktiskt uttrycker en motsättning genom att namnge helheten, att i det ögonblicket skapa en dualism, något avskiljer sig från helheten genom att uttala ordet. Vi avskiljer oss från existensen genom ordet helhet.
Ändå vecklar världen ut sig i samma ögonblick som ordet blev till. Det är svårt att föreställa sig ett liv utan ord, ändå är det just vad jag en gång har upplevt som mycket liten. Där fanns bara denna skillnad mellan vad jag tog i som kändes och vad jag tog i som inte kändes. Denna upplevelse hade jag även i livmodern, där väggarna var känslolösa men min kropp känslorik.
1I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.
Här sägs ingenting om vilken början vi talar om. Var det början på Ordets värld. Kan där ha funnits en annan värld innan Ordet?
Det märkliga och mycket påtagliga är att vi alla upplever detta som små. Till en viss punkt är vi ordlösa, utan minne och kommer från livmoderns paradis. Vi är omedvetna och minns ingenting före en viss ålder, ändå verkar vi förbise detta och lever i spegelbilder av denna vår gemensamma värld.
Ur livmoderns paradis stöts vi ut, precis som Adam och Eva ur lustgården, till alla de människor som kommit före oss, människor med ord.
Människor med ord som betraktar detta ögonblick när barnets huvud syns i den mest intima del av kvinnokroppen. Den del som oftast för eller senare får motta ormen. Frestaren som stiger in i samma sal som barnet kommer ut. Som för den oinvigde måste antas ha ett möte med barnet därinne och på något sätt fresta det att komma ut, eller på något sätt påverka att det tvingas ut.
Antas får väl också att det är mörkt i livmodern, att det där finns vatten och att barnets själ svävar över vattnet.
Någon beskriver detta från en punkt i tiden, som om där fanns en början och Ordet. Begynnelsen och Gud verkar inte vara ett och detsamma. Ordet fanns hos Gud, vilket låter som om Ordet var en del av Gud där Gud valde att uppgå och bli ett med Ordet.Där finns ju en inbyggd dualism människans skapelse, kvinnan och mannen, där det krävs två för att göra en. För att detta skall fungera måste en dela sig i en halv.
I begynnelsen fanns kunskapens träd och på henne växte ordet.
Om Gud var äpplet ville Gud bli uppäten och flytta in i människan.
Vem var frestaren? Antingen var Gud i allt eller så satte han upp ett skådespel på scenen. Han skrev ett drama som han sedan iscensatte.
2Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Äpplet fanns i begynnelsen hos Gud
3Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.
Klart är att en ny värld uppstod när människan började använda ord.
Ingenting blev till, när människan började använda ord eftersom hon lämnade paradiset och inte kunde beskriva det längre. Orden skymde nu paradiset och inget hade hon som kunde beskriva det.
4I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
5Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
6Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes.
7Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom.
8Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
9Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.
10Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte.
11Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.
12Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn,
13som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.
14Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.
15Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.”