Tänker att alla avbilder av Gud är falska. Hur kan då människan vara Guds avbild?
Såvida inte vad som rör sig genom människan är Gud, det vill säga att den livskraft som rör sig mellan förälder och barn är Gud. Som individ lever jag i kanske 80 år, som släkte i 100 000 tals år, som djurart, växtart och mikrovärld i miljontals år. Livet eller kan jag benämna den anden, rör sig genom allt, genom födelse och död, mellan död och födelse. Människan är en svampart på ett enormt mycel.
En helhet kan bestå av en delmängd av alla delar som finns. Visserligen en mindre helhet än den yttersta helheten, men ändå en helhet. Ur mitt perspektiv söker jag den helhet vilken är möjlig för mig som del och delar. Eftersom varje människa är unik kan helheten inte vara lika för alla. Vi kommer alla att ingå i helheter som är unika. Hur alla dessa unika helheter sammanfogas är hur den yttersta helheten formas. Hur varje mindre helhet betraktar den största helheten måste också vara unikt och kan inte delas av någon annan helhet.
Livet är inte bara delar utan också struktur; hur dessa delar är sammanfogade. Denna helhet är en del av en större Gud och jag har på olika sätt försökt skapa något förnimbart av den delen av Gud. Inser att det är viktigt för mig att försöka överföra all kunskap om denna Helhet till skapelsen. Innan jag kan bli denna Helhet behöver jag förändra mig och denna skapelse skall hjälpa mig att transcendera, att förändra mig så att jag blir mer Helhetslik.
Varje gång jag handlar mot min övertygelse, mina ideal, känslor, tankar eller något annat som jag är, skapar jag en spricka inom mig. Delandet och helheten får ses som riktningar precis som upp och ner. En människa kan börja sätta samman delarna det vill säga agera mer med sina delar och helheter istället för att splittra helheterna. Att splittra är ett sätt att utöva makt eller att försvaga. Vore det fel av mig att säga att det inom mig ständigt pågår ett maktspel mellan olika helheter och delar. Att det inom mig finns fraktioner som försöker splittra oss, att det inom mig ständigt pågår strid mellan delar och mindre helheter.
Så länge jag handlar mot mig själv upprätthåller jag en svagare helhet, eller gör mig svagare.