Ond och Gott
Om endast ljuset fanns skulle ögonen tillbakabildas och ej längre behövas. Skalan av ljus och mörker är vad som utkristalliserar alla föremål med sina nyanser. Med hjälp av blandningen av ljus och mörker kan vi tillfredsställa våra behov mer effektivt än utan synen.
Grunden till ont och gott ligger inte i det yttre utan i det inre. Människan förmåga att uppleva njutning och smärta. När smärtan förkroppsligas kallar vi den Djävulen och när detsamma händer njutning blir det Gud.

Helheten
Det är mycket viktigt att inse att delarna inte förblir delar i Helheten, som ett pussel tycks visa. Nej, alla delarna uppgår i Helheten och kan inte längre utskiljas från varandra. De blir alla en gemensam helhet och kan inte längre skiljas åt.
Det är uppenbart att det finns en slags förskjutning eller misstag mellan Gud och fadern. Av någon anledning har Helheten förkroppsligats som fadern, vilket är ett misstag utifrån reflektionen att Helheten är så mycket större än allt mänskligt att det inte kan kallas fader, son eller heliga ande. Helheten är så ofattbar stor att inget mänskligt kan omfatta den. Det finns också en väg att gå, från Helheten och neråt, i vilken vi skall finna att om Helheten delas upp behöver den delas. Om Helheten delar sig i kreatören och det kreerade måste även kreatören vara mindre än helheten. Kreatören avskiljer sig från Helheten i samma ögonblick han skapar sig en avbild. Kreatören är inte längre Helheten utan en del av den. Helheten kan inte fortsätta att vara en Helhet om den delar upp sig i en skapelse.
Det är därför jag i gruppen ser delar i vilket en ledare kan uppstå men ingen av dessa delar kan bli Helheten utan de andra delarna. En ledare kan inkarnera Helheten för ett ögonblick men kan aldrig i längden vara en inkarnation. I samma ögonblick som gruppen når Helheten upplöses alla delar, även den inkarnerade. Av det skälet behövs ingen ledare när målet är nått. Personkult och ledarskapskulter är av det skälet ett hinder i fullbordan och inte längre en möjlighet.